Det rann över


Ja nu har det totalt runnit över. Tårarna går inte att stoppa, och jag som aldrig gråter, blir totalt uttömd. Jag har gnällt och tjatat om det förut, jag vet, men nu blev det för mycket. Det är ju dels detta med läkaren som anklagar mej för missbruk och langning. Men nu kom det mera.

Jag har ansökt om hjälp. Hjälp med min vardag. Det satt väldigt långt inne. Jag är inte så gammal och vill givetvis klara mej själv om dagarna. Jag vill inte ha en massa folk hemma. Jag är inte en sådan människa. Jag vill ha mina vänner i min närhet, inte främlingar.

Men nu sökte jag i vilket fall som helst om hjälp med min vardag. Bland annat hjälp att klä på mej, dusch, mat, toabesök och sådant intimt och personligt. Även hjälp med städ och liknande som hör till det jag borde göra i hushållet. Fritidssysselsättningar.
De senaste månaderna, sedan ryggen kraschade, så behöver jag också hjälp med sådant som gör livet värt att leva, vardagsgrejor som gör livet lättare. Jag tog nästan för givet att samhället skulle komma till undsättning.(Korkat tänkt, inser jag nu) Att jag skulle få hjälp att få ett liv. Som det ser ut nu, skulle jag lika gärna kunna sitta i fängelse. Jag är fast i sängen eller soffan. Dag ut och dag in. Jag tar mej inte ut någonstans. Det bäst jag vet är att komma ut i naturen. Kommunens handläggare kallade det för ”ingenting”. ”Sen vill du komma ut också va? Och göra…eh…. ingenting? Eller hur var det?” Jag bara grät när hon sa så….

Ingenting? Vaddå ingenting? *gråter* Nej, jag behöver inte göra något när jag väl tagit mej ut i skogen. Jag är nöjd med att göra ingenting. Jag lovar. MEN JAG TA JU MEJ INTE DIT!!!!!!!!

Hon frågade om jag behöver hjälp på helgen. För jag behöver väl inte duscha då eller? Måste jag duscha mer än var tredje, var fjärde dag? Jaha? (Jo tack, gärna.)
Nu är det så illa att jag inte duschar om jag inte absolut måste, och det kan dröja tre dagar ibland, innan jag gör det. Enbart för att det är mej övermäktigt. Det gör ont och det är knappt jag klarar av det. Tvättar av mej så gott jag kan emellan, men det är inte lätt med en stelopererad handled, trasiga axlar och trasig rygg. Det går inte. Människovärde noll.

Det tar en timma att få på sej kläderna. Det kan ta en halvtimma att få av sej kläderna på kvällen. Toabesök tar ofta mer än en halvtimma, för att jag har svårt att torka mej och ta mej upp från toan (förutom blåsproblemen). Men det är helt normalt eller?
Jag tar mej ingenstans, trots att jag har färdtjänst, eftersom jag inte kan köra rullstolen. Idag, på bassängträningen, var jag tvungen att köra (som vanligt) och det får jag sota för. Länge. Jag har ont. På riktigt… Duscha två gånger. Jag tar så lång tid på mej att bli klar efter, att det hinner bli helt tomt överallt, eftersom det är lunchtid. Tänk om något händer? Tänk om jag ramlar? Det tar mej en timma att bli klar, med alla mina problem, och jag mår verkligen inte bra. Tänk om jag blir liggandes? Vem bryr sej?

Jag klarar inte av att ha genomstressad hemtjänstpersonal hemma, som har X antal minuter på sej att göra sitt jobb. Det skule göra mej så otroligt stressad. Då kan jag lika gärna ha det som jag har. Morgonrock hela dagen, i sängen,  ingen mat, smutsig med så få toabesök som möjligt.

Arbetsterapeuten vägrar att komma och ge mej en funktionsbedömning. Han ”kan inget om EDS”. Är det inte hans jobb att lära sej? Han ska ju krasst sett bara skriva ner mina problem i vardagen. Vad är problemet? Jag förstår inte? Varför är jag värd mindre än alla andra?

Annonser

2 thoughts on “Det rann över

  1. Jag hoppas det är nedgången innan uppgången! För jag är arg på hur sammahället behandlar dig! Tänk om du bott någon annan stans… Då hade du fått hjälp! Bryt ihop och kom upp igen. Vi finns här, det vet du va? O tycker också detta är vansinne..!

Lämna gärna ett avtryck. Tack!! :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s