Hur ska det gå?


Jag undrar lite…
Förra veckan ringde jag handläggaren på kommunen tre ggr. Antingen var det upptaget, eller inget svar. På hennes telefontid…

Veckorna går och jag blir sämre för varje dag nu.
Varje dag är för mej en investering i framtiden.
För varje dag jag måste göra saker som sliter på kroppen så ger jag mej själv en sämre framtid.

Det tog lång tid att ta beslutet om att ansöka om assistent. Det var inget lätt beslut, förmågan att klara sej själv i vardagen är ju något man tar för givet.

Hade jag råkat ut för något som gjort mej så här dålig över natt, så hade jag fått hjälp väldigt snabbt.
När det nu smyger sej på och långsamt försämras, så händer det ingenting…
Ganska diskriminerande och omänskligt.

Jag har nu haft mitt liv på paus (så gott det nu går) i flera månader. Det mest basala i vardagen är ett nästintill oöverkomligt hinder.
Duscha. Klä på sej. Gå på toaletten. Göra sej något att äta.
Sen att göra något roligt, som ger själen näring, nej. Tyvärr..

Som idag… Jag låg lite lite fel inatt. Det resulterar i ett smärttillstånd som är på gränsen till övermäktigt.
Men familjen är hemma. Vill inte visa hur illa det är.
Maken vet ju. Men barnen… Nej…

Jag sitter i en rävsax. Det går bara runt.
Ska försöka få tag på handläggarens chef i veckan. För så här ska det väl ändå inte få gå till va?

Annonser

Lämna gärna ett avtryck. Tack!! :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s