Längtan


Undrar om jag ska skriva om allt som hänt…
Nja, jag tar det bara i stora drag tror jag. 🙂

Försämringen som började för ett och ett halvt år sedan fortsätter. Jag trodde i min enfald att det skulle plana ut åtminstone, men nej.
Min förmåga att kunna gå är borta. Bara så där.
Eller, det kom ju inte över en natt precis, men insikten om att jag inte kan gå kom ganska plötsligt.

Jag sörjer samtidigt som jag har accepterat att det är så här.
Samtidigt blir man misstrodd av tex FK. Den ena instansen tror på att jag sitter i rullstol, medan den andra inte gör det.
Hur går det ihop?

Undrar om alla som jobbar på FK är narcissister?
Totalt känslokalla.

Ja ja, en liten parentes bara. 😉

Jag ska ju få huset anpassat efter mina behov som rullstolsburen, (ja kommunen tror på mig som tur är) men det går galet långsamt!
Det ska byggas ut, men det händer inget kan man säga.
Allt är klart med tillstånd och pengar, nu ska”bara” någon firma ge anbud.
Längtar efter att kunna ta mig fram överallt i huset.
Längtar efter att kunna få natta Lillen på kvällen. Läsa saga vid sängkanten… Nu har han sin säng på övervåningen som jag inte har tillgång till.
Längtar…

Jaha, fick lite skrivet ändå då. 🙂
Hoppas alla får en så trevlig helg som går.
Livet blir vad man gör det till. 🙂
Kram!

Annonser

3 thoughts on “Längtan

  1. Stå på dig,ja man ska orka med alla instanser papper intyg mm.Det är tur man har dom som älskar en runt en,man kan gråta få ny energi .Men kampen är värt att alla vi sjuka edsare har rätten som alla andra svårt sjuka i dagens sverige.Pepp kram Andrea

Lämna gärna ett avtryck. Tack!! :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s