Hmmm


Har inte skrivit på länge.  Jag är lite mätt på EDS just nu.
Grupperna på FB mättar mig en smula ska jag erkänna.
Jag är inte min sjukdom, mitt syndrom. Jag är jag.
Mamma i första hand. Funktionshindrad i andra hand.
Jag lever idag. Nu. Jag måste leva så, annars blir jag nog tokig. 😉
Jag kommer nog igång med bloggen igen. Det tror jag.
Jag måste bara hitta en bra väg till en bra blogg.
Ha en fin ny vecka, ni som läser.

image

Kungsängslilja i min trädgård bjuder jag på ikväll. 🙂

Annonser

Tacksamhet


Ja man ska vara tacksam för det man har och det man kan göra, inte vara bitter för det man inte har och inte kan göra.
Det är lite av mitt motto.
Men…. Ibland är det övermäktigt. Ibland är jag nära att ge upp.

Jag är beroende av andra. Jag klarar mig inte själv. Mina assistenter är det som gör mig självständig.
Det är väldigt svårt att hitta personer som man klickar med. Sedan är det inte bara det som ska stämma.

Familjen måste också komma överens med personen. Särskilt min lille son.

Personen måste gilla djur av alla slag. Hundar, katter, ormar och höns. Gilla att vara ute. Inte vara rädd att skita ner sig. Gilla bilar och offroad.

Det viktigaste av allt. Personen måste vara någon man kan lita på. Den måste tycka om att jobba med människor. Komma i tid.
Ha viljan att göra sitt bästa. Höra av sig vid sjukdom. Hålla kontakten under tiden den är hemma och är sjuk.

Jag är beroende av denna hjälp. Smaka på det…
Ja, jag har problem med en av mina assistenter.
Sjuk får man vara givetvis. Men man kan vara lite smidig också.

Ibland är det vansinnigt frustrerande att vara beroende av andra.
Särskilt när assistenten inte kommer eller hör av sig.
Det är andra gången detta händer och båda är unga, under 25. Undrar lite hur det står till med dagens ungdom…
Så, nu har jag gnällt färdigt. 🙂

Nya tag och ny dag. Det får ordna sig helt enkelt.
I helgen fyller jag år. Ett år äldre. 😉 Firar inte så mycket, har inte många att fira med.
Vänner har man inte så många när man varit sjuk i arton år.

Ha en fin dag! 🙂

image

En av sakerna man inte får vara rädd för här. 😉

På G


Det är ett inlägg på G.
Det är djupt och jag funderar på om jag ska våga publicera…
Vi får se. 😉
Hoppas iaf att ni har en fin fredag, för klockan är visst halv tre, fredag morgon. 😛
Ont och svårt att sova.
Sviterna efter min dubbelsidiga lunginflammation håller i sig.
Det är skit att hosta sönder revben. 😮
Jag återkommer, om någon nu orkat följa min blogg, med tanke på tiden som går mellan inläggen.
Kram!

image

En snöig perro. 😉

Tio i sex


Ja,  på morgonen alltså och jag har sovit några korta stunder i rullstolen inatt. Vissa nätter har jag så ont att det inte är någon idé att försöka ta sig till sängen.
Det har hänt mycket på sistone och jag vill verkligen hitta orken att berätta allt!
Både positivt och negativt. Ledsamt och dråpligt och glädjande och frustrerande. 🙂

Två av mina tre hundar har gått bort på tre månader och det har varit tungt. Riktigt riktigt tungt.

image

image

Men vi har ju en ny liten kille som hittade hit för att det var meningen tror jag. 🙂

image

En Perro de agua Espanol,  Spansk vattenhund, som vi döpte till Diesel.  ❤
Han och Nico,  min storpudel, är mina glädjespridare om dagarna.

image

Jag har nog skrivit om det tidigare men minnet vet ni. 😉

Det behövs glädje. Särskilt när jag hela tiden får stånga pannan blodig mot sjukvården hela tiden. Ni som följt mig vet ju vilken kamp det var för att få hjälp med min ländrygg. Historien upprepar sig nu med mitt bäcken.
Ortopeden i Linköping vägrar återigen att ta emot mig. Utan att förklara varför.
Detta beror på en läkare (ja En!) som jag rök ihop med när jag åkte in med ambulans med akuta ryggsmärtor, domningar och inte kunde kissa för flera år sedan.
Otroligt nedlåtande och elak man. Jag tar ingen skit och sade ifrån och nu får jag ingen vård.

Som grädde på moset begärde jag in mina journaler från flera avdelningar och det var ingen rolig läsning alls.
Där står allt från rena lögner till anklagelser som jag måste ta tag i.
Lång historia som jag skriver mer om senare. Vill gärna gå ut med namn på dessa läkare men måste kolla så jag inte bryter mot någon lag.
Nu kommer snart familjen upp för skola och jobb så jag ska väl lägga mig en stund till assistenten kommer.
Skriver detta från mobilen så jag hoppas det blev bra och läsbart.
🙂
Ha en fin dag.

Tillägg: Ser att jag redan har skrivit om detta förut. Ha ha minnet! 😀
Asch ni får tåla att jag upprepar mig lite. Snart kommer det nog något nytt ur denna hjärna ska ni se. 😉 😀

Mycket nu


Bloggen har legat långt ner på att göra listan nu ett tag.
Jag har det jobbigt nu med all kamp mot sjukvården. Jag fattar inte hur det blev så här faktiskt.
Jag vill bara få rätt hjälp med det mest akuta.
Jag har även gjort två mindre ingrepp där jag fick sövas med två veckors mellanrum. Självklart fick bli arg och bråka om lokalbedövning och sövningsmedel. Jag är en sådan EDSare som kräver stora mängder. Tyvärr tror inte läkaren på vad jag säger och är uppenbarligen inte heller läskunnig. För det står spaltmeter om det i mina journaler.
Suck.
Ja ja. Jag hoppas jag orkar skriva om allt mer i detalj. För det behöver komma ut hur en del blir behandlade inom vården. Tycker jag iallafall.
Ha en fin torsdag kväll. 🙂

Höst


Nu har hösten kommit på riktigt och då mår jag därefter.
Eller som jag förtjänar som en del tycker. 😉

Det har varit tufft ett tag nu. Vi har fått ta bort de två äldsta hundarna på bara tre månader. Det är riktigt riktigt tungt. Jag som inte gråter har inte gråtit så mycket någonsin tror jag.
Tänk vad dessa djur kan fånga ens hjärta. ♡♡♡

image

image

Har inte orkat eller känt för att skriva här helt enkelt. Jag vill verkligen dela med mig av både glädje och sorg här på bloggen och det har varit för mycket sorg här ett tag.
Nu ska jag gå vidare och ta hand om de som är kvar. Den stora grå och den nya valpen som är av rasen Perro de Agua Espanol. Spansk vattenhund alltså.
En hund som nog kommer ge många roliga historier här. 😀

image

image

Kram på er som vill ha en och ha en fin onsdag kväll. 🙂

Hmpf…..


Jag blir ganska heligt förbannad. Ortopeder…..
Har fortfarande för ont i händerna för att skriva hela historien men kort och gott så upprepar sig historien.
Ni som följt mig kanske kommer ihåg hur illa behandlad jag blev i mitt län angående min rygg.
Jag fick gå till högsta hönset i landstinget och åka utanför mitt landsting för att få vård. Mycket bra vård ska tilläggas.
Ortopeden i Linköping vill verkligen inte ha med mig att göra.
Nu när jag behöver åtgärda mitt trasiga bäcken är det samma historia igen. De vägrar ta emot mig.
Suck.
Hoppas jag klarar av att utveckla detta sedan för ni kommer baxna.
Vore jag frisk i grunden och arbetsför så skulle jag få hjälp. Vården är väldigt orättvis.
Kram på er.